Att utföra utåtrotation av benen är en utmanande rörelse för barn med cerebral pares. Under 1990-talet genomfördes en forskningsstudie där elektromyografimätningar gjordes på en flicka med cerebral pares spastisk diplegi. Studien undersökte hennes gångmönster både utan och med användning av en derotationsortos, en ortos som positionerar foten i utåtrotation samtidigt som den tillåter fri rörelse. Ingrid Odeén och Karin Harms Ringdahl, framstående inom svensk fysioterapi, handledde detta arbete och uppmuntrade till publikation, även om det av olika skäl inte blev av.
Studien, som nu finns tillgänglig för läsning, har omarbetats från maskinskriven text och inkluderar kopior av elektromyografikurvor. Trots att mycket har förändrats sedan dess är det betydelsefullt att notera att utåtrotationen hade en övergripande påverkan på rörelsemönstret. Efter att ha använt ortosen under 30 minuter återfick barnet normal aktivitet i vadmuskeln (gastrocnemius) samt i höftabduktorerna. Det är tydligt att det behövs ytterligare forskning och framför allt insatser för att lära barn med cerebral pares hur man utför utåtrotation. Genom att gå från att gå på tå och korsa benen får barnen möjlighet att gå med hela foten och aktivera rätt muskelgrupper. En fördjupad förståelse för hur utåtrotation påverkar spastisk gång är nödvändig för framtida interventioner.
Sittskalet ger förutsättningar för att lära huvudkontroll och sittbalans. Via sittskalet har många barn lärt sitta. Barn som tidigare hade suttit framåtlutade med händerna proppade i golvet kunde helt plötsligt lyfta händerna från golvet utan att ramla. Andra barn hade suttit bakåtlutade i spastiska rörelsemönster och fick ett lugn och kontroll i sittskalet. Barnet fick en förståelse för själva målet med balans – att sitta rak. För att lära balans i sittande så behöver barnet släppa handstöd och inta en stabil “pelare” – det får barnet hjälp med i sittskalet. Om barnet är bakåtlutat kan man inte lära balans och det är därför viktigt att ha förväntningar och skapa möjligheter att låta barnet träna sittbalans i upprätt läge där tyngdpunkten faller perfekt genom lodlinjen. När barnet får hjälp med stabila delen av sittande och samtidigt rör på armar och huvud så tränas balansen upp. För de som från början har nack- och/eller hakstöd kan lätta på stöden eftersom och till slut kunde barnet lära sig att sitta självständigt. I en länk nedan får du bakgrund, syfte, information om forskning och också tillverkningsinstruktioner.
Begreppsförvirring
När sittskalet först skapades fanns det inga andra produkter med samma namn. Idag tillverkas produkter som är bakåtlutade och passiviserande som kallas för sittskal, det gör att du behöver vara noga när du talar om vilken produkt det är som ska tillverkas på en ortopedverkstad.
Praktisk
Sittskalet är funktionellt – barnet kan sitta på golvet, i badkar, på gräsmatta eller i pulka. Om man tar bort bakre staget kan barnet sitta på en stol (med försäkran om att någon sitter bredvid förstås. Barnet sitter på sin egen rumpa och sittskalet är lätt att ta med. Bilden nedan visar ett av de första sittskalen, längre ner kan du se ett relativt nygjort sittskal med en tydlig inbyggd svank i ländryggen, det ger en tydlig uppresning av hållningen.
Principer för sittskal.
Sittskal med svank i ländryggen – bra!
Grenremmarna fäster på sidan av sittskalet och gör att barnet inte glider framåt.
Om du är intresserad av sittskal kan du kontakta din närmaste ortopedverkstad. Om du som ortopedingenjör, vårdgivare eller förälder vill ha mer information om sittskal syftet med sittskal och också instruktioner om hur det görs, kan du klicka här för att få en tillverkningsbeskrivning. Om du vill läsa en studie av barns balans med och utan sittskal kan du hitta den här.
Nedan ser du en bild av vad som ibland blandas ihop med sittskal. Det är en STOR skillnad mellan Sittskal och bilden nedan. I bilden nedan hamnar barnets tyngdpunkt bakom höftleden, barnet sitter bakåtlutat och PASSIVT i viloställning. Barnet sitter inte på sin egen rumpa och sitsen är tung och svår att använda på olika sätt. När du och jag sitter upprätt arbetar vi med hållningsmuskler i rygg och nacke. De tröttas inte ut utan vi kan sitta länge. Det får barnet inte göra i denna typ av sits. Här behöver barnet göra en “sit-up” om det vill komma till rakt läge. Det är viktigt att tro på barnet och ge barnet möjlighet att lära sig att sitta och att tyngdpunkten hamnar perfekt i läge – inte för långt bak.
Här hamnar tyngdpunkten för långt bak och det blir ett passivt sittande, utan inlärning.
Nu tillgänglig! Webbaserad utbildning om Barns sittutveckling – från passivt till aktivt sittande är klar och ligger till grund som en “golden standard” inför nästa kurs som handlar om hur barn med neurologiska skador lär sig att sitta. Du hittar länk till kursen här.
Webbkursen om normal sittutveckling ligger till grund för nästa utbildning om hur man lär barn med funktionsvariation att sitta. Learn to move vill förmedla förväntningar på möjlighet till utveckling, baserat på kunskap som kommer från forskning och erfarenhet. Webbkurs två om sittande vid funktionsvariation beräknas vara klar hösten 2020 och handla om hur man lär sig sitta vid både låg och hög muskeltonus.
Barn med neurologiska utmaningar kan lära sig att lösa uppgifter som balans och rörelseförmåga på samma sätt som ”normalstörda” barn. Den motoriska utvecklingen är ”facit” men det finns många sätt att ta sig dit och barnet behöver stöd för att uppmärksamma sin kropp samt få hjälp att förstå vad målet är med att träna och lära sig. Det är spännande och intressant att bryta ner rörelseförmågan i små detaljer för att kunna hitta rätt uppgift att börja med.
Forskningen som Learn to move varit med om handlar framför allt om sittande hos barn med cerebral pares och också kring ortopediska hjälpmedlet “sittskal”.
—
Barn och ungdomar med cerebral pares har goda möjligheter att lära sig kroppskontroll i sittande. Om de får möjlighet att sitta precis som oss, med god bäcken position, rak rygg, rak nacke och ögonen i horisontell position samt med överkroppens tyngdpunkt framför höften så kan barn över tid lära sig god hållningskontroll och användande av händer. Barnen kan behöva bra höftbälten, dynamiska bendelare och en sits som ger förutsättning för god bäcken position, dvs. ett neutralt eller framåttippat bäcken, men inte ett bakåttippat bäcken. Sitsen bör vara plan eller framåtlutad, inte bakåtlutad. Hur barn med cerebral pares lär sig sitta i en funktionell sittställning finns beskrivet i avhandlingen ”On factors of importance for sitting in children with cerebral palsy”, av Ulla Myhr, som presenterades i Göteborg 1994. Forskningen följde sammanlagt 80 barn i Norrbotten och Uppsala, och de filmades och följdes under fem år. Fem års uppföljningen presenterades på världskongressen för fysioterapi i Washington DC 1995 och visade att barn som fått en god sittställning utvecklades positivt och blev bättre medan de som fortsatte sitta i sittställningar som bidrog till ökad spasticitet fick ökade problem som höftluxation och scolios.
Se här den dramatiska förändringen av kontroll en minut in i filmen – när barnet får förutsättningar för att sitta upprätt genom att få överkroppen ovan stödytan, istället för bakom höften. Se filmen lite längre ner på sidan.
För dig som är intresserad av att veta mer om funktionellt sittande finns här två artiklar att ladda ner.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.
