Att utföra utåtrotation av benen är en utmanande rörelse för barn med cerebral pares. Under 1990-talet genomfördes en forskningsstudie där elektromyografimätningar gjordes på en flicka med cerebral pares spastisk diplegi. Studien undersökte hennes gångmönster både utan och med användning av en derotationsortos, en ortos som positionerar foten i utåtrotation samtidigt som den tillåter fri rörelse. Ingrid Odeén och Karin Harms Ringdahl, framstående inom svensk fysioterapi, handledde detta arbete och uppmuntrade till publikation, även om det av olika skäl inte blev av.
Studien, som nu finns tillgänglig för läsning, har omarbetats från maskinskriven text och inkluderar kopior av elektromyografikurvor. Trots att mycket har förändrats sedan dess är det betydelsefullt att notera att utåtrotationen hade en övergripande påverkan på rörelsemönstret. Efter att ha använt ortosen under 30 minuter återfick barnet normal aktivitet i vadmuskeln (gastrocnemius) samt i höftabduktorerna. Det är tydligt att det behövs ytterligare forskning och framför allt insatser för att lära barn med cerebral pares hur man utför utåtrotation. Genom att gå från att gå på tå och korsa benen får barnen möjlighet att gå med hela foten och aktivera rätt muskelgrupper. En fördjupad förståelse för hur utåtrotation påverkar spastisk gång är nödvändig för framtida interventioner.
