Vad är DCD?
Developmental Coordination Disorder (DCD), eller motorisk koordinationsstörning, är det vanligaste motoriska funktionshindret hos barn – ändå är kunskapen om diagnosen fortfarande låg. DCD drabbar omkring 6 % av alla barn, vilket innebär att det i genomsnitt finns 1–2 barn med DCD i varje skolklass. Dessa barn växer upp till vuxna som ofta fortsatt påverkas, men många vet inte att de har DCD. Barnet har en nedsatt motorik för sin ålder, man kan vara tonåring men fungera som ett förskolebarn motoriskt.
Hur påverkar DCD?
Barn med DCD har svårigheter med motorik som gör det utmanande att delta i fysisk lek, idrott och vardagliga aktiviteter. Svårigheter med att springa, kasta eller fånga en boll kan leda till att man hamnar utanför i lekar – och tyvärr visar forskning att upp till hälften av barn med DCD är mobbade. Många skolkar från skolidrott, de har inte förutsättning att delta med jämnåriga och behöver få specialidrott i liten grupp. På idrotten är man blottad på ett sätt som man inte är i klassrummet.
För att få diagnosen DCD krävs ett motoriskt test som visar nedsatt förmåga i förhållande till ålder. Förutom motoriken påverkas ofta även vardagsfärdigheter som att knäppa knappar, använda bestick eller hantera dragkedjor. DCD kan också påverka inlärning, självkänsla och självbild. Man kan behöva en lugn plats för att fokusera såväl vid matematik lektion som när jag ska ta av mig ytterkläder och gå ut på rast.
Hur fungerar motoriken vid DCD?
Vårt rörelsesinne hjälper oss att anpassa rörelser, hålla balansen och använda lagom kraft. Det hjälper oss att ha en stabil hållning när armar och ben rör sig och att hitta broms i rörelser. Vid DCD fungerar detta sinne inte optimalt – man kan se det som en ”uppmärksamhetsstörning” på kroppens rörelsesystem. Det innebär att barn med DCD ofta behöver tydliga instruktioner där andra barn lär sig genom att pröva sig fram.
Exempel:
– Var ska jag sikta när jag kastar bollen?
– Hur ska jag lära mig att hälla vatten i glaset utan att spilla?
Barn med DCD kan ha svårt att sitta still, hålla balansen eller koordinera kroppsrörelser. Det finns två vanliga typer:
- Den ”aktiva” typen – barnet rör sig ständigt, har svårt att sitta stilla och hitta stabilitet, men kan vara duktigt på snabba rörelser som i innebandy.
- Den ”försiktiga” typen – barnet rör sig tungt, försiktigt, har svårt att skapa kraft och är ofta rädd för bollar, kull-lekar och balansövningar. De undviker fysisk aktivitet och känner sig ofta utanför.
DCD i vuxenlivet
DCD försvinner inte – det förändras. Som vuxen kan det påverka val av yrke, fritid och sociala sammanhang. Många undviker aktiviteter som kräver fysisk koordination, som brännboll på jobbet eller friluftsaktiviteter med vänner. Självkänslan påverkas när man växt upp med kommentarer som ”Skärp dig”, ”Du kan om du vill” eller ”Sitt still”.
Därför är det avgörande att vuxna som möter barn – pedagoger, föräldrar och vårdpersonal – har kunskap om DCD. Med förståelse och rätt stöd kan barn med DCD få utveckla sin motorik, känna trygghet i sin kropp och bygga en stark självkänsla. Det kan göra en stor skillnad i livet om man får förståelse och hjälp att lära sig motorik och bli trygg i sin kropp. När man kan sätta ord på ”vem jag är” och göra val som är bra för mig så kan man undvika mobbing och låg självkänsla och istället få utvecklas och må bra.
Mer om DCD
📖 Läs mer i boken ”Sittande barn” – där finns ett kapitel som handlar om DCD. Under rubriken ”Om LTM” hittar du även en film där vi följer Liam med DCD när han lär sig cykla.
📺 Se även vårt inslag på TV4 om DCD:
TV4-klipp om DCD
📄 Ladda gärna ner vår vägledning för föräldrar, pedagoger och vårdpersonal för att få mer konkret stöd i vardagen.
