Synpunkter på och reflektioner kring bärselens ergonomi och barnets motoriska utveckling.

I texter på nätet om ergonomi och bärselar används begreppet “ergonomi” och “ergonomisk” utan att tydliggöra hur barnets kropp snabbt utvecklas under första levnadsåret och hur det som är ergonomiskt vid 3 månader mest troligt inte är det vid 8 månaders ålder. Det saknas ofta beskrivning av hur barnet i bärselen ska kunna växlar mellan att vara aktiv och att vila genom att själv kunna byta position.

Uppgifter som förekommer i diskussioner kring bärselar och ergonomi förvånar, bland annat uppfattningen att eftersträva en ”c-kurva” av ryggraden ända upp till 10 månaders ålder, samt betoningen på att undvika höftledsluxation även när risken för den är så gott som obefintlig.

Varför denna betoning då risk för höftledsluxation normalt inte brukar förekomma vid 3 månaders ålder och speciellt inte om barnet har lärt sig krypa? Oftast redan efter två-tre månaders ålder är det liten risk för höftledsluxation. Det är från litteratur på hemsidor otydligt om tillverkare anser att det föreligger risk för höftskador vid ”inkorrekt användning” oavsett barnets ålder? När man har en extremt bred höftposition och knäna i samma höjd som rumpan behöver man beakta barnets ålder. När barnet har god styrka i ryggen kan knäna behöva sänkas i förhållande till rumpan för att barnet ska få en god bäcken position och en rak stark rygg.

En C-formad rygg kombinerat med att barnet saknar huvudstöd är negativ – en C-formad rygg är en viloställning där man bör ha stöd för huvudet. När barnet håller huvudet själv bör det bygga en pelare av kroppen där ögonen ser rakt fram och där nacken är rak. En rundad rygg leder till svaghet och framskjuten nacke i en onaturlig position.

Ett nyfött barn har en c-formad rygg och är oftast i en viloställning tätt intill föräldern.

Vid tre månaders ålder har barnet fått en rakare rygg än som nyfödd samt också kontroll och balans av huvudrörelser. Barnet börjar använda sina händer för att greppa. Aktivitetsgraden ökar och barnet börjar undersöka föremål och kommunicera mera.

Ett barn på 8 månader är stark, kan förflytta sig och sätta sig upp och barnet brukar inte vilja vara i en viloställning för länge. Ett barn i denna ålder som bärs aktivt bör inte ha en rund rygg utan en rak rygg och huvudet i lodlinje eller framför den. Det blir för passivt att luta sig bakåt förutom när barnet vilar. Hen bör kunna växla mellan att vila och att vara aktiv.

En bärsele bör sträva efter att likna det sätt man naturligt bär barn i sina händer och som bemöter barnets behov av rörelser och utveckling. Ett nyfött barn hålls med magen mot den vuxnas kropp i en viloställning. Ett tre- till femmånaders barn växlar mellan att vila och att vara aktiv. Vid aktiv huvudkontroll eftersträvas en ”pelare” – inte den c-formade ryggen hos en nyfödd. När barnet är rak håller det sig uppe med hållningsmuskulatur i nacke och rygg, och barnets tyngdpunkt hamnar ovanför barnets stödyta. Om barnet sitter med rund rygg hamnar tyngdpunkten bakom stödytan och det blir svårt att kontrollera kroppsrörelser eftersom barnet blir svagare, ”sjunker ihop” och ”ramlar bakåt”. Det är viktigt att placera barnet så att det med ökad ålder kan byta position och växla mellan att vara aktiv med en rak rygg och god balans och att vila tryggt mot dig som förälder. Ofta sitter mellan stora barn från ca 4-7 månader på förälderns höft och bärs med ett lägre stöd då barnet själv kontrollerar huvud och bål. Ett ännu äldre barn bärs på olika sätt, tittar framåt, sitter på höften, bärs över axeln. Förutom nacke och öga är det när barnet blir äldre viktigt med en bra bäckenposition. I aktiv ställning bör bäckenet vara i neutralt läge eller framåttippat. Bakåt tippat bäcken leder till rundad rygg och svaghet. Det finns bärselar där man kan ha en plan sits eller en liten kudde som hjälper bäckenet att få en bra ställning som undviker bakåttippning.

En position som förekommer med bärsele är att äldre barn bärs på förälderns rygg. Det är skillnad på att vara framåtvänd på förälderns rygg eller att vara framåtvänd på förälderns mage. När barnet bärs högt på ryggen, så att ansiktet är i nivå med den vuxnes huvud, kan barnet växla mellan att ha en rak rygg och se sig aktivt omkring och att vila genom att lägga ner hvudet mot förälderns rygg. I den framåtvända bärselen dinglar barnets ben som ofta slår emot föräldrarnas ben. Det är svårt för barnet att ta spjärn med armar och det är också svårt att luta bakåt och vila. På förälderns rygg blir det framåtvända bärandet naturligt – bara barnet bärs tillräckligt högt upp. Om barnet bärs lågt – med dess huvud i nivå med förälderns skulderblad eller rygg, kan barnet inte titta rakt fram utan behöver konstant titta åt sidan. Barnet sitter med rundad rygg och kan inte ändra sin ställning. Det är därför bättre att bära högt på ryggen.

En nackdel med att ha barn på rygg är brist på ögonkontakt. Samtidigt kan ett äldre barn lättare med ljud och rörelser uttrycka sina behov när inte ögonkontakt är möjlig, det beror på barnets personlighet.