Bärselar – den vuxnas rörelsemönster

I mitt arbete har jag träffat Runa Gustafsson, psykolog som också arbetar med kroppsterapi. Runas kunskap om kroppen, hållning och balans har på ett naturligt sätt lett till att hon observerat barn i bärsele.Hon har observerat barn och även den vuxnes kroppslighet när hen bär barnet. Den vuxnes rörelsemönster och des betydelse för barnet tas sällan upp i fakta kring bärselar och bärsjalar. Läs Runas kloka tankar om vilka effekter vuxnas rörelsemönster kan få på barnets utveckling:
Hur vi använder bärsele

När en vuxen bär ett litet barn i en bärsele pågår ett komplext rörelsemönster. Vi behöver uppmärksamma hur det sker då det har en väsentlig betydelse för barnets utveckling. Först en bakgrund som inledning.

Bakgrund inledning

Olika tankar, behov och motiv ligger bakom föräldrars val att bära ett barn i bärsele, bland annat önskan om fysisk närhet med sitt barn och utveckla en positiv anknytning. En annan önskan kan vara att få fria händer samtidigt som man bär barnet. Det finns olika modeller av bärselar på marknaden, bland annat modeller där man kan bära barnet framåtvänt, det vill säga barnets ansikte vänder sig utåt utan ögonkontakt med sin förälder. Vissa föräldrar väljer bort detta alternativ, för att de önskar ha ögonkontakt med sitt barn, och att även skydda barnet mot för mycket visuellt stimuli. Artiklar om bärsele som kan läsas på nätet fokuserar sig huvudsakligen på selens ergonomi, diskussion kring ögonkontakt eller inte, och på positiva effekter av att bära selen.

Vissa artiklar poängterar betydelsen av korrekt användning av barnens ben och höfter i selen och klargör hur barnens ben inte ska hänga rakt ned utan befinna sig i en M-position för att på så sätt gynna höfter och barnets mognadsprocess, och därmed undvika höftledsinstabilitet. Att bära barnet centrerat betonas. I flera artiklar varnas för att ha barnet framåtvänt där hen blir framåtlutad och viktens tyngdpunkt ligger på främre underliv, på pubisbenen, istället för på sittbenen (sittbensknölarna).

Det finns artiklar och bloggtexter där man lyfter fram betydelsen av att se sitt barn, och framförallt att barnet kan se sin förälder för stöd, trygghet och bekräftelse. Ett litet barn som hänger i en sele och framåtvänt blir inte bara utsatt för en onaturlig hållning utan även för intensiv visuell stimulering. Om detta sker i en stressig kaotisk miljö kan barnet inte värja sig. Vi vuxna kan ju gå ifrån om det blir för arbetsamt.

Kommunikation och utveckling

År 2011 uppmärksammades i svensk television en vetenskaplig studie av Suzanne Zeedyk om betydelsen av att placera barn i en bakåtvänd barnvagn, där barn och föräldern kan se varandra. Studien beskriver hur denna position främjar barnets kommunikativa förmåga och språkliga utveckling. Genom ögonkontakt mellan barnet och föräldern kan man dela upplevelser i sin ickeverbala och verbala kommunikation, och barnet får hjälp med att tolka inre och yttre stimuli. Barnet får bekräftelse. Denna position hindrar inte barnet att se och uppleva omgivningen. Barnet kan pendla mellan att kunna se föräldern och se övrig omvärld. Det centrala är förälderns närvaro och uppmärksamhet. Dessutom innebär ju denna position att föräldern själv lättare kan uppfatta sitt barn och svara på barnets uttryck och beteenden vilket skapar mer trygghet. Det är i ögonkontakt lättare att trösta och stödja sitt barn.

Det är också i ögonkontakt lättare att se när något är på gång, till exempel att kunna se när ett sovande barn håller på att vakna, och man som förälder kan möta barnets blick och uppfatta barnets tillstånd, och bemöta barnet.

En väsentlig dimension saknas

När det gäller artiklar och marknadsföring som uppmärksammar bärsele finner jag dock en dimension som saknas. Denna dimension är väsentlig och avgörande för hur bärselen kan användas och påverka barnet. Det är betydelsen av den vuxnes egen kroppslighet och av  h u r  hen rör sig med bärselen och barnet och hur detta rörelsemönster påverkar effekten av selen, och dess inverkan på barnet.

Tyvärr noterar jag att det finns föräldrar som bär sele på ett sådant sätt som riskerar en negativ utveckling hos barnet. Jag har kunnat se tecken på stressreaktioner på barn och att föräldrar då inte verkar medvetna om hur det kroppsliga och psykiska samspelet mellan dem och barnet kan påverka barnets motoriska utveckling, och känsla av trygghet. Jag ska här söka förklara vad jag observerat och hur jag reflekterar, det utifrån mina teoretiska och praktiska kunskaper och kliniska erfarenhet som psykolog, kroppsorienterad psykoterapeut och rolfer®.

Rörelsemönster – och dess olika dimensioner

Flera faktorer är viktiga att beakta när man använder bärsele. Om man som förälder rör sig stressigt, mer klumpigt, snabbt, ryckigt eller med vaggande gång leder det till att man igångsätter rörelsekrafter som får barnets ben och armar att röra sig (hastigt) åt olika håll vilket innebär att en kraft och påfrestning rör sig in mot barnets kropp, oftast centralt mot höfter och mot ryggraden, och som det kan bli för kraftfullt och svårt för barnet att hantera. Barnet kan försvara sig eller skydda sig genom att spjärna emot eller spänna sig på olika ställen inuti kroppen för att hantera påfrestningarna. Det finns barn som hänger ”snett” i selen (ibland nästan diagonalt), och gör det svårare, svårt eller omöjligt för barnet att fokusera ögonen och huvudet på ett centrerat sätt.

Att gå mindre smidigt och inte uppmärksamma hur barnets huvud ligger och rör sig kan innebära stor belastning på nacken, med risk för allvarliga skador eller nackproblem som följd, nu och i framtiden. Jag har sett hur barn ligger med huvud bakåt eller åt sidan samtidigt som den vuxne rör sig hårt och orytmiskt. Det kan bli ett slags skakande våld på barnets nacke och övriga ryggrad. Skakningarna kan ske i sidled eller i vertikalt (som stötar upp och ner), detta beroende på hur den vuxne rör sig. Jag har sett situationer där barnets nacke skulle kunna brytas av. Det lilla barnet blir sårbart och utsatt i detta läge. Jag har sett barn som kollapsar, ger upp.

Det flesta av oss vuxna vet hur det kan kännas avigt och obekvämt att dansa med någon på ett dansgolv som det inte känns bra att dansa med. Kanske trampar vi varandra på tårna och upplever ett oharmoniskt samspel, och inom oss önskar vi att dansen snart ska ta slut, så att vi kan lämna golvet. Det lilla barnet kan inte välja bort, barnet måste uthärda, och ett sätt att göra det om påfrestningar blir för starka är att skärma av. Om denna mekanism sker ofta och för en längre tid kan det leda till stressymptom och obalans i nervsystemet. Jag har sett barns ögon och blick vara stirrig och spänd, tecken på stress i det autonoma nervsystemet.

Händer som håller om

En annan viktig dimension att fundera kring är att inte använda bärsele i stället för sina händer. Det är värdefullt att lyhört hålla om sitt lilla barn med sina händer eller med en hand för att på så sätt stödja barnet, omfamna barnet så att hen kan känna sig trygg och uppleva den vuxnes närvaro. Bärselen borde inte ersätta händer och ett mänskligt hållande. Den kan snarare kunna fungera som avlastning för den vuxne, kanske för att det ska bli lättare att bära rent viktmässigt. Att betrakta selen som en praktisk attiralj där barnet bara kan hänga fritt samtidigt som man sysslar med annat innebär risk för att inte vara vaken på barnets kroppsliga position. Även en hand på eller om selen har betydelse också för föräldern, att på så sätt få mer direkt feedback från barnets kropp. Den tidiga fasen i ett barns liv bygger på att känna trygghet och omsorg, att kunna vila tryggt i famn och hamn, att i denna utvecklas utifrån sina förutsättningar, att i denna famn utvecklas i sin naturliga nyfikenhet och lekfullhet. Om barnet blir otrygg på grund av starka krafter på den egna kroppen, ägnar barnet tid och fokus på att stå ut, eller på att överleva och hantera en stark påfrestning.

Andningen

Vanligt vid stress är att hålla andningen, eller andas snabbt och ytligt. Andningens rytm påverkas och detta kan barnet förnimma. Man kan beskriva samspelet mellan barnets kropp och förälderns kropp som en slags kommunikativ dans, där barnet så direkt och naket upplever förälderns yttre och inre tillstånd.  Är föräldern stressad, rör sig stressigt, och mer inriktad på annat än närvaron med sitt barn i selen så upplever barnet denna kvalitet, på ett icke verbalt sätt. Förälderns egen kroppslighet överförs på barnet.  Den tidiga fasen i samspelet mellan barnet och den vuxne är grundläggande för barnets utveckling. Det berör barnets motorik, känslomässiga, psykiska, kognitiva och språkliga utveckling.

Utveckling av balans

När man använder bärsele bör man betänka att barnets känsla av tyngdpunkt i sin kropp och i relation till tyngdlagens verkningar i gravitationsfältet förändras och kompliceras. Denna förmåga att finna sin inre balans, rörlighet och stabilitet är en grund för god hållning och funktion – även innan barnet lär sig gå. Från födseln och de första månaderna är barnet djupt involverad i att utveckla sin balans, som att utveckla jämviktsreaktioner i alla riktningar och finjusteringar i balansen.

Ergonomi

Som tidigare nämnt fokuserar sig artiklar på nätet och även marknadsföring av bärselar på begreppet ergonomi. Det finns föreställningar på marknaden kring ergonomi och barnets kropp som behöver ifrågasättas och diskuteras. I samtal med barnfysioterapeuten Ulrika Myhr har vi två diskuterat perspektiven på ergonomi som förekommer på nätet och på producenters hemsidor, och funderat kring hur bärselens funktion kan utvecklas som främjar barnets naturliga utveckling. Jag hänvisar till Ulrika Myhrs artikel ”Synpunkter på och reflektioner kring bärselens ergonomi och barnets motoriska utveckling” med en kortare sammanfattning av synsätt på bärsele och ergonomi, se länk.

När det gäller bärsele och ergonomi behövs vetenskaplig oberoende forskning på hur bärselens konstruktion påverkar barnets fysik och motoriska utveckling, men också på hur föräldrars rörelsemönster påverkar barnet, och hur interaktionen kan se ut och utvecklas vid användning av bärsele.

 Ergonomi och rörelse

När jag nu påvisar synsätt på ergonomi när det gäller barnets position i bärsele är det väsentligt att framhålla hur ergonomisk bärselens struktur och teknik än är, kvarstår betydelsen av att vara medveten om hur man rör sig med barnet i selen. Hur förälderns egen kroppslighet påverkar barnet och interaktionen mellan dem. Denna dimension måste vara central i användningen.

Barnets utveckling är ett samspel mellan barnets egna förmågor, de uppgifter barnet får och miljön barnet befinner sig i. Gravitationen och dess fält är en osynlig kraft vi ofta förbiser, men dess verkningar är i högsta grad närvarande och levande när både barnet och den vuxne rör sig tillsammans. Även subtila signaler är viktiga i barnets orientering mot att hålla sig upprätt och i att tolka inre och yttre signaler. Här vet vi inte vetenskapligt säkert hur påfrestningar i form av skakningar i rörelser påverkat barnets förmåga och kapacitet. Kanske klarar vissa barn av detta, andra inte. Men jag vet att barnfysioterapeuter nu alltmer ser allvarliga nackproblem hos små barn. Dessa problem kan också vara relaterat till användning av bärsele med ett negativt rörelsemönster. Påfrestande rörelsemönster utgör därför en riskfaktor.

Med denna artikel vill jag uppmärksamma riskerna med att inte vara uppmärksam på samspelet mellan föräldern och barnet vid användning av bärsele i rörelse. Att bli mer medveten om den egna kroppens tillstånd och rörelsemönster är en viktig utgångspunkt för att utveckla och främja barnets motoriska funktion och fysiska självkänsla.

Rekommendationer enkla riktlinjer

Här rekommenderar jag några viktiga enkla riktlinjer i att främja och utveckla en positiv kroppslighet och rörelsemönster hos den vuxne som vill använda bärsele:

– Sakta ned, gå långsammare, mjukare

– Tänk på att andas utan stress

– Håll om ditt barn mjukt fast med dina händer eller med en hand, som primärt stöd och hållande

– Vara medveten om att din kroppslighet och rörelsemönster har betydelse när du använder   bärsele

– Ha ögonkontakt, för ömsesidig kommunikation

 

Avslutningsvis vill jag framhålla behov av oberoende forskning på effekter av bärseleanvändning, både på kort och lång sikt. Enligt uppgift finns ingen forskning kring bärsele och interaktionen mellan föräldrar och barn i bärsele. Men fram till vi erhåller mer vetenskaplig kunskap om möjligheter och risker med bärsele vill jag utifrån mina observationer och kliniska kunskaper kring kroppslig struktur och hållning betona uppmärksamheten på rörelsemönster, och dess betydelse i samspelet mellan barnet i bärsele och föräldrar. Det för att minimera skadliga risker och istället främja en positiv utveckling.

Jag föreslår att producenterna i sin marknadsföring och bruksanvisningar på ett tydligt sätt uppmärksammar och klargör denna dimension. En försäljare i butik och kunnig om bärselar sade ”att det bara är att sätta sitt barn i bärsele”. Det är inte bara att sätta ett barn i en bärsele. Det är ett dynamiskt komplext rörelsemönster som pågår vid rörelse och denna måste uppmärksammas då det har betydelse för barnets välmående och utveckling.

Stockholm 29 augusti 2017

Runa Gustafsson

Leg psykolog, Leg psykoterapeut

Certified Advanced Rolfer ®

 

Runa Gustafsson har en lång klinisk erfarenhet som psykolog och psykoterapeut med specialisering på psykosomatik och samspelet kropp och psyke. Kunskap och erfarenhet kring hur tidiga trauman och spänningsmönster i kropp och psyke har betydelse för denna artikel. Runa Gustafsson har tidigare inom landstinget bland annat varit verksam som barn- och familjepsykolog med fokus på språk- och kommunikationsutveckling. Som rolfer har Runa Gustafsson lång tids erfarenhet av hur individers tidiga kroppsliga spännings- och rörelsemönster formar en individs kroppsliga hållning, och balans, bland annat i dess myofasciasystem, rörelsemönster, nervsystem, och även emotionella utveckling. Runa Gustafsson är verksam vid egen privat mottagning i centrala Stockholm. www.runapsykoterapi.se, www.runarolfing.se